söndag 16 februari 2014

Förstagångsbesökarens London


Floden Themsen, Houses of parlament i bakgrunden och lite regndroppar på glaset. Jag gissar att detta är en mycket klassisk turistbild från London. Men så är det också ett måste att ta sig upp i London Eye första gången man besöker staden. Vi valde att göra det direkt efter att ha checkat in på hotellet, och det var verkligen ett perfekt sätt att få koll på staden. På toppen kunde man enkelt få ett bra grepp om avstånd och placering av diverse attraktioner. Så det kan gott rekommenderas, inte bara för utsikten utan också för att senare spara in tid på att inte gå vilse. 


Vill man ta en tur i ögat, men också besöka de andra typiska attraktionerna som Madame Tussaudes, akvariumet eller ta en tur på floden, så finns det många bra paketpriser på nätet. Genom att köpa det i förtid får man både rabatt och slipper köa i biljettkassorna när man väl är på plats. Men det där med köer var ändå inget problem, det var ingen kö till något vi gjorde sådär en vanlig vardag i februari. 


Vi tog en stor sightseeing-promenad första dagen där vi efter London Eye gick till Big Ben, passerade Westminster Abbey, fortsatte till Buckingham Palace och till sist Hyde Park(som dock inte hade något alls att erbjuda denna tid på året om man inte är passionerat förtjust i stora, tomma gräsmattor). Man får ju aldrig några adrenalinkickar av att titta på gamla byggnader, men det är alltid trevligt att få bekanta sig med de kända byggnaderna i ett sätt att lära känna staden. 


Jag är helt förtjust i Lodons tunnelbanesystem. Jag tyckte det var så smidigt och enkelt att ta sig precis vart man ville på kort tid. Linjerna korsar varandra kors och tvärs så det går att göra smarta byten för korta resor, och vi behövde aldrig vänta mer än 3 minuter på en perrong. Redan första dagen fann jag mig själv ensam i tunnelbanelabyrinterna och kände mig helt bekväm och hemma i det. 



The mad hatter bodde vi på och det var en riktigt mysigt hotell med karaktär. De hade också en egen engelsk pub där vi satt varje dag innan vi begav oss iväg för middag. 


Highgate cementary är kanske inte det den vanliga turisten tar sig till, men min pappa hade fått ett tips om en mystiskt övergiven kyrkogård där satanisterna härjar om nätterna. Ungefär såhär såg den ut.


Först tyckte jag det var dumförklarande, men så småningom var det ganska behändigt att slippa tänka och bara lyda texten. 


Så fint med mjölkleveransen i glasflaskor som ställs utanför dörren.  


Den som vill njuta av fin utsikt kan ta sig till baren på våning 33 i Center Point på Oxford Street. Vi åt även på restaurangen men det var ingen vidare hit för oss som föredrar lite mindre lyxkänsla och istället mer på tallriken. 


Trafalgar Square var ett torg precis som alla andra. Stort, fint och med fontäner. Åt ena håller såg man  klocktornet...


... och åt andra håller stod min favorit, denna mystiskt blåa tupp. Picadilly Circus bockade vi av i samma veva men det kan ni alla stryka från att göra-listan redan nu. Det var ingenting att se.  Inte heller Soho. 


Den klassiska bilden från Chinatown hann jag också ta. När det är avklarat kan man egentligen gå vidare, för chinatown kräver inte mer än fem minuter såvida man inte känner för en asiatisk lunch.


Sea Life är ett akvarium som ligger precis vid London Eye och vi tog oss dit innan tåget gick tillbaka mot flygplatsen. Mycket trevligt akvarium som också vill hjälpa till att bevara arter och informera besökaren om vilka hot djuren utsätts för. Det var här jag för första gången såg en pingvin! Annars finns det allt från sjöstjärnor man fick klappa, och riktigt stora hajar.

Det slutgiltiga intrycket av London är att det är en stad jag trivdes väldigt bra i. Det var smidigt och enkelt att ta sig fram, och jag gillade att folket bestod av en så stor samling blandade kulturer. Sevärdheterna är som sagt inget som får det att kittlas i magen men det är väldigt trevligt att ha sett alltihopa och nu faktiskt veta vad folk pratar om när alla dessa landmärken omnämns. Shoppingen blev jag däremot inte så imponerad av. Alla bra butiker som fanns där finns i Spanien också - förutom Forever 21 men de hade ändå inget köpvärt. Det jag är gladast över är att känna att jag nu förstår London, har fått se och lära mig nya saker och fick tre intensiva dagar ihop med min kära familj. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar