Midsommarnatten

Se så söta mina kollegor var i fredags när vi åt middag på stranden. Vi är alldeles för dåliga på att äta middag ute, så det var riktigt mysigt att göra för en gångs skull.

Längs stränderna finns massa små restauranger, chiringuitos, och alla har en eld där de grillar fisk åt gästerna. Mycket uppskattat hos de som gillar fisk.

Sen gick vi vidare på stranden till ett ställe där en massa svenskar hade samlats. Fullt med familjer som satt på filtar och hade grillat och dansat runt midsommarstången. 

Jag och Annicka fortsatte natten i Málaga, och första tåget hem går 05.20, så det var en låååång natt. Men se så härlig stämning det var mellan klubbarna. Fullt med folk!

Vi träffade bland annat ett gäng som var på svensexa. Härlig kväll!

Midsommar med glada gäster

Ännu en midsommar har jag spenderat med glada gäster, och även denna midsommar blev en succé. Vi arrangerade lekar, midsommarmat och dans runt stången för familjerna. Det var så mysigt att gå runt och småprata och lära känna dem bättre, och det passade helt perfekt att ha ett gemensamt firande denna vecka eftersom många av dem fick dålig start med försenat bagage. Detta kunde nog kompensera lite för det och höja helhetsintrycket av semestern. På bilden ovan försöker vi pynta vårt palmträd och göra det till en midsommarstång, men det var svårt med en ordentlig blåst som gjorde hål på ballongerna. 

Ansiktsmålning går alltid hem så firandet började med detta medan föräldrarna smaskade på köttbullar och jordgubbar. 

Dana, Stephie, jag och Annicka. 

Med en gäst som har varit lite extra söt denna vecka, och som gärna ville ta en bild tillsammans med mig. Det är så sött när gästerna ber om det! 

Här blev det stafetter i vanlig ordning! Säckhoppning, kasta stövel, och balansera en studsboll på en sked i munnen. 

Dans runt stångan hade vi givetvis med små grodorna, räven raskar och musikanterna från Skaraborg.  Stort deltagande och härligt engagemang! 

Sen avslutades det med vårt härliga minidisco - så himla kul! 

Med telefonen klistrad mot örat

Telefonen ringde på kontoret och på andra sidan meddelande receptionen att de sista väskorna hade kommit. Tjoandes och skuttandes rusade vi ner och gladdes åt det. SÅ härligt att äntligen kunna meddela allihopa att de sista väskorna äntligen var på plats. Jag har försökt ringa bagagekontoret i sju timmar idag utan svar - snacka om frustrerande! Så nu är det en riktig lättnad. Men nu uppstår frågan om de behöver betala övervikt eftersom de behövt shoppa så mycket här på plats... 

Samtidigt ska ett par gäster åka hem tidigare än planerat så de ska ha ändrad transfer och få hjälp med biljetter. Jag skulle fixa med en hyrbil, hjälpa en söt dam som råkat tvätta sina vita byxor så de blivit gula och ringa våra lägenhetsägare för att få hjälp med problem i lägenheterna. Och samtidigt konstant försöka nå bagageservicen eftersom väskorna kom först på kvällen. När allt var frid och fröjd ett tag ringde servicetelefonen och vi fick ett stort problem med en mobil som olyckligt not hamnat i poolen och nu inte vaknar till liv. Ord står mot ord och vem är villig att betala 6000 kronor? Det återstår att se. Väl hemma ringer servicetelefonen igen och nu är det en gäst som har värmeutslag och behöver träffa en doktor. Så imorgon ska jag alltså komma ihåg att prata med badvakten för vittnesmål, ordna så att läkaren svänger förbi den sjuka gästen, och boka simskola åt dem också., utöver det som redan står på schemat. Plötsligt börjar jag förstå vad våra väsksaknande gäster menat när de sagt att det känns som att huvudet ska sprängas. Men det är kul ska ni veta! Idag jobbade jag en timme övertid utan att ens titta på klockan. 

Kaosveckan

Kaosveckan blir nog namnet på denna vecka. Det är väldigt normalt att en väska eller två inte kommer fram till destinationen. Det händer då och då, ska ni veta. Men det är inte normalt att 70 resväskor inte kommer med ett direktflyg. Med vårt lilla passagerarantal på 50 personer saknade vi 24 väskor på flyget från Arlanda. Så ni kan ju tänka er hur överrumplade vi blivit av frågor, skrik och uppgivna gäster. I söndags natt landade de och mina stackars kollegor på flygplatsen fick höra både det ena och det andra. Jag mötte gästerna först på måndag morgon. Det jobbigaste i situationer som denna är att gästerna vill ha svar, på när, varför och var, men vi guider känner oss lika hjälplösa som gästerna. När vi ringer och försöker få information är det ingen som svarar i telefonen, eller så vet de inte, eller så får vi information som efter en timme bytts till något helt annat. Man kan aldrig riktigt lita på den informationen man får så allt vi säger till gästerna måste vi avsluta med “vi kan inte lova något, men detta är den aktuella uppdateringen från flygplatsen”. Och då blir gästerna så upprörda och frågar “men varför kan ni inte säga garanterat?? När vet vi när väskorna kommer??” Och vi kan bara rycka på axlarna, rynka på ögonbrynen och beklaga. Det är verkligen en hopplöst hjälplös situation. Allting sker i så långt led. Bagaget ska lokaliseras, skickas till rätt flygplats(om det ens finns plats på det på ett flyg som går i rimlig tid), och tas till hotellet. Jag tycker så synd om dem, för det är jättejobbigt för barnfamiljer att behöva slösa tid på att åka staden runt och hitta blöjor, nappar och mediciner. Det är verkligen frustrerande att inte kunna göra mer för dem, för det känns också som att de förväntar sig mer av oss. 

Vi försöker verkligen vårt bästa. Vi ringer bagageservicen konstant och har hjälpt gästerna att ringa SOS och ta reda på deras försäkringsvillkor(för de har ingen aning om det, vissa vet inte ens om de har någon försäkring). Ändå väljer vissa gäster att förstöra sin semester genom att klaga, säga att de aldrig ska resa med oss igen, att de vill prata med våra managers och flygbolagets ansvariga. Istället för att försöka göra det bästa av dagen och ta med barnen ut till poolen, så väljer de att skrika om att få flygbiljetter hem igen, att hela veckan är förstörd och de stackars barnen dras med i det. Men sen har vi änglarna också, de som åker och nödköper lite kläder, tandborste och badkläder och nöjer sig sedan med att svaret att väskorna är på gång. De som faktiskt inte slösar bort semestern. Och de försöker till och med lugna de andra gästerna.

Kaosvecka helt enkelt. Men imorgon startar dag tre utan väskor och det verkar som att de ska dyka upp imorgon så nu håller vi alla tummarna för det! 

Madrid - på besök i Spaniens hjärta

Se också: Madrid i bilder 

Madrid i bilder

Första synen av Madrid var när vi klev upp ur tunnelbanan och möttes av detta: Folk i mängder, liv och rörelse. Fantastiskt välkomnande av staden som aldrig sover. 

Det kungliga slottet. 

Så här öde ser det ut, med slitna persienner och vidöppet fönster. Lite märkligt va?

Bästa frukosten: churros med smält choklad och socker! Perfekt att ta take away och njuta av i solen på ett torg.

Ett typiskt stopp under sightseeingrundan: det egyptiska Debod-templet.

Lika typiskt under sightseeingrundan - en selfie framför sevärdheterna. Här med slottet i bakgrunden. 

Mercado de San Miguel är perfekt för en lunch, där de olika båsen säljer små tapas och vin.

Se, så charmigt det är. Massor med folk, högljutt och fullt av mat.

Plaza Mayor är ett av alla torg som staden består av. Fullt med uteserveringar som serverar dålig mat till höga priser. Men väl värt att promenera igenom. 

Och under långa dagar och trötta ben får man gott om ursäkter att ta stopp på fik. Kaffepaus, vattenpaus, och framför allt tinto de verano-paus. Här delade vi på en halv kanna innan vi satte attackerade shoppinggatan. 

På Puerta del Sol, där vi bodde, sker det alltid något. Nu när kungen precis gett ifrån sig sin krona till sin son, hölls en demonstration mot monarkin. "Det finns inga drömprinsar" stod det på en kvinnas skylt, och en annan slog en sked i en kastrull och ropade i takt med resten. 

Plaza Mayor igen. 

Ännu en aktivitet på Puerta del Sol-torget. Den bästa gatukonstnären jag sett! Här improviserade han fram ett bröllop med gästerna som tittade på. Ni ser på folkmassan hur duktig han var, så många människor som samlades för att skratta och applådera - och för en gångs skull ge en slant efteråt!

På Circulo de bellas arets finns denna takterass som man når efter en entrekostnad på 3 euro. Helt okej utsikt, men framför allt ett härligt ställe att ta coca cola-paus på. På kvällarna är nog stämningen fantastisk, även om baren självklart tar priser lika höga som huset. 

NAM NAM! Jag brukar inte tycka om churros, men Madrid kan alltså...

Palacio de Cibeles - finare än slottet tyckte vi. Tydligen är det här spanjorerna kommer bada i fontänen om Spanien vinner fotbolls-VM. Ser ju lite illa ut efter första matchen men vi får väl se!

Puerta de Toledo. 

Den gröna, gigantiska parken Retiro är ett perfekt ställe att relaxa på efter för många intryck i storstaden. 

Här kan man hyra en roddbåt för 5 euro!

Sen slog regnet ner och våra planer på att sola i parken krossades. 

Så då blev det ett tapas- och sangriastopp innan vi satte oss på tåget som snabbt och smidigt tog oss hem till solkusten. Tack för denna gång, Madrid!

Polisen och jag ser på fotboll

Spanien är en fotbollsnation ut i fingerspetsarna. I matbutiken Carrefour har de länge haft en stor avdelning med supporterprodukter till salu inför det pågående världsmästerskapet, och när det var dags för Spaniens första match, fredag den 13e, ställdes frågan om man skulle se matchen både av receptionister och busschaufförer. Landets flagga hängde ut från lägenheternas fönster och när jag promenerade ner till bussen strax efter matchens start hörde jag både kommentatorns babbel och hejaropen från de öppna balkongdörrarna. Med lite tid över gick jag in till en bensinstation för att se på matchen medan jag väntade, och jag var inte ensam om den tanken. Utanför hade en polisbil parkerat och inne vid TVn stod fyra poliser och såg på fotboll. Så jag gjorde dem sällskap, och fick förklara att jag inte var holländare utan självklart hejade på Spanien. Jag bara älskar att den spanska polisen svänger förbi första bästa TV under arbetstid. Fotbollskulturen märks verkligen här, och jag önskar att det hade gått bättre i matchen för då hade jag kanske fått ta del av fotbollsglädjen som kommer på köpet. Men det är inte över än! 

En annorlunda kväll

Promenad längs stranden

Igår bestämde jag mig för att ha en annorlunda kväll. De andra hade förmodligen samma gamla förfest som alltid, men jag gick ut på promenad och gick och gick tills jag hittade ett mysigt kvarter fullt med tapasbarer. Här fick jag en tinto de verano för 1,5 euro, eller så kunde man få en liten öl och en tapa för 1,3. Det är precis ställen som dessa man ska börja kvällarna på. Folk satt utomhus på barstolarna och de intill mig hade tagit med hunden till baren. Så himla härligt. Medan resten av Fuengirola kryllade av gråa huvuden så var detta kvarter fullt av spanjorer i olika åldrar. Det var en märklig känsla att sitta ensam och dricka vin, men jag satt där och tittade på folket som passerade. Sen fortsatte jag min promenad förbi fler gråa huvuden som åt middag längs stranden och plötsligt kom jag bort till bargatan. Bara för att gå utanför bekvämlighetszonen lite extra gick jag in på en av haken vi brukar dansa på och beställde en drink. Stod sen själv i baren och sipprade på den och såg på alla andra som var omgivna av sina sällskap. Det var konstigt, att stå där själv. Lite mobbad kände man ju sig, men jag intalade mig själv att jag såg ut att vänta på mina vänner. Men som vanligt var det bara blonda, unga töser överallt och jag kände inte för att lära känna någon, så innan klockan ens var 12 avslutade jag min singel-barrunda, ungefär samtidigt som resten av mina kollegor kom dit, visade det sig. Gå ut på puben själv - check! Det kändes som ett litet smakprov på att resa ensam, som jag funderat över. Vissa gör ju det, men hur kul kan det vara egentligen? Det var ju inte speciellt roande att stå där själv, men jag är glad att jag gjorde det. Det var annorlunda, och det var en annorlunda kväll jag ville ha.