Ronda med ravinen

Ronda är en stad i Andalusiens berg som delas av en djup ravin. 

Det var också i Ronda som den moderna tjurfäktningen startade, dvs tjurfäktning där matadoren fäktas till fots och utan häst. Det var första gången jag var inne i en arena, och det var mycket mer spännande än att bara titta på en massa sand. Här finns nämligen också ett museum som med samlingar av kläder till matadoren och utrustning till hästarna. Jag är visserligen helt emot tjurfäktning och tycker det är vidrigt hur man kan roas av att se någon plågas, men det är en del av Spaniens kultur så ett besök på museet var intressant för att förstå det bättre. 

Det är bakom dessa dörrar de stackars tjurarna står innan de släpps ut i arenan. 

Smurfbyn Júzcar

Ut på roadtrip igen! Denna gång för att besöka den märkliga smurfbyn som gömmer sig i bergen här i Andalusien. Efter 1,5h körning i bergen kom vi fram till Júzcar, som är en liten by där alla hus är målade i härligt småblå färg. På de blå väggarna är målningar av smurfar, och runt om i byn finns stora smurfstatyer utställda. Vissa har till och med valt att dekorera sina balkonger med små figurer.

När man släppte filmerna om smurfarna för några år sedan bestämde man sig för att söka upp en by som skulle vara den by som smurfarna kom ifrån. Efter sökande bland massa olika byar bestämde man sig för denna, och under de följande 15 dagarna förvandlades hela staden från vit till blå.

I början av stadens blåa period var det många som besökte den. Spanjorerna som bor i närheten åkte hit med familjerna och när smurffilmerna var aktuella var det givetvis fler som ville hit. Men nu är det en väldigt död by man möter. Lokalbefolkningen sitter som alltid på en liten bar i skuggan, de gamla gubbarna i sina strukna skjortor instoppade i finbyxorna. Annars är gatorna tomma.

Bland alla byar i Spaniens berg är det en som sticker ut lite extra. Så vackert!

On the road again

Igår var jag och Tiia lediga så det var dags att ge sig ut på en liten roadtrip igen. Sist var jag i Nerja, men nu siktade vi norr om Málaga istället. Med popcorn och cola tryckte vi gasen i botten på vår lilla Panda och gled iväg. Det tog en och en halv timme att köra till vårt mål, och jag är så glad att jag klarade vägen dit utan massa panik på motorvägarna! Jag lär mig!

Det var alltså hit vi åkte - parque Ardales och dess gröna dammar. Visst var det vackert och låg väldigt otippat bland det bruna landskapet, men efter att ha varit i Green Canyon i Turkiet en miljon gånger innan kände vi oss svårimponerade.

Precis intill ligger El Chorro, som är känt för ravinen ni ser på bilden. Längs med bergskanten går en liten vandringsled, som numera är stängd på grund av för höga risker och för många dödsfall.

San Juan

Jag har inte ens visat er hur det var under midsommarfirandet i Spanien! Här dansar man inte runt någon stång utan här samlas man på stranden natten mellan den 23 och 24 juni. Där gör man små brasor och har picknick och när klockan slår midnatt är det tradition att simma i havet. Anledningen är oklar, vissa säger att det är för att uppnå evig skönhet, andra för att uppfylla önskningar.

Virgen del Carmen - sjömännens beskyddare

Den 16 juli är det fullt av folk på gatorna i alla fiskebyar i Spanien. Det är då man firar sjömännens och fiskarnas skyddshelgon, Jungfru Carmen. Det anses också att hon renar havet så vissa avstår från att bada i havet till den 16 juli. I Fuengirola firades det i Los Boliches och när hon klockan 21 bars ut ur kyrkan var det till applåder och konfettiregn.

Sedan bars hon fram av sjömännen längs gatorna i staden, och på balkongerna har folk samlats för att se processionen från första parkett. Vissa grät, och vi misstänkte att de kanske hade förlorat någon till havs. 

Medan processionen fortsatte runt i området samlades allt fler människor på stranden för kvällens höjdpunkt.



Sandkonstnärerna bidrog med sin talang i firandet och gjorde en sandskulptur av Carmen.

Det var detta alla väntade på - att sjömännen skulle bära ut Carmen i havet. Som ni ser var det många som badade och många båtar hade samlats längs strandkanten för att se på.

Båtarna lyste upp med bengaler och samtidigt som hon bars ut i vattnet startade en fantastisk fyrverkerishow från piren.

Fyrverkerierna var helt otroliga! De kom i så många olika varianter, storlekar och färger. De häftigaste var dessa som exploderade i höjd med vattnet. Vi var osäkra på om det var meningen eller om det var ett misstag - men otroligt fint och imponerande var det.

Inget firande i Spanien är komplett utan ett temporärt tivoli. Självklart svängde vi förbi marknadsplatsen där det anordnades för att köpa ett par munkar och grillade majskolvar.

Upp i sadeln

Min släkt var konstigt nog ganska lättövertalade när det kom till att få med dem på en ridtur. Vi tog oss till Hipica Formentor där vi alla fick varsin häst att borsta med ovana nybörjarhänder. Vissa var så rädda för att gå bakom hästarna att de knappt kunde ta sig fram till dem. Men det gick ju, upp i sadeln kom vi!

Det var så kul att se alla ovana ryttare. På den högra bilden ser ni moster Sara som leddes iväg av sin häst in på ridbanan. "Hjälp, min häst går iväg!" Inte lätt när man inte vet vad man ska göra. Och när vi väl gav oss iväg utbröt ett hysterisk och nervöst skratt hos allihopa. Alla var livrädda för att ramla av när vi på en gång gick över till trav och alla flög fram och tillbaka till sadeln. "Esther hur gööör man?"

Här är några av oss efter turen, som gick runt på landsbygden. Omgivningarna var inte jättespännande men jag tror vi alla var väldigt glada över denna annorlunda semesteraktivitet. Jag var så lycklig över att ha fått galoppera igen. Sist jag var på tur var det inte tal om att rida fort, men här fick jag och en av ledarna galoppera iväg ståendes i sadeln. Bästa känslan! 

Lära av proffsen

Så har jag i alla fall någonting att göra när jag återvänder till Sverige. Bokade just in mig på Vagabonds reseskrivarkurs. Så roligt! Där kommer redaktörerna helt enkelt inspirera och lära oss hur man skriver om sina reseupplevelser på bästa sätt. Att få ta del av deras tips kommer vara väldigt intressant och lärorikt. De är ju kungarna av resejournalistik!

Vi ses igen Mallorca

Så har ännu en underbar vecka tillbringats i abogadons hus utanför Palma. Att få ligga där i den uppblåsbara fåtöljen med gassande sol och tinto de verano i glaset var så avkopplande efter den stressiga jobbtiden som passerat. Vi gjorde saker hela tiden, besökte stränder, hängde på ett vattenland, utforskade städer, var på lokal marknad och så vidare. Det roligaste var när vi var ute på ridtur! Jag ska berätta mer om det när jag kommer över bilderna från den dagen. 

Jag var som vanligt där med min kära släkt. Hela min familj, plus mostrar och kusiner. Så härligt att få träffa så många av dem under min lilla semester. Nästa gång vi ses blir i november, men det ska jag nog klara av. 

Den bästa dagen var när vi väldigt spontant hamnade på en alldeles egen speedboat och fick en tur ut på Medelhavet runt halvön Formentor. Båtens kapten berättade intressanta saker om vad vi såg på vägen och sen hade vi badstopp där vi hoppade i det klara vattnet och blev ett med fiskarna med snorkel och cyklop. Alla satt med ett lyckligt leende när han gasade på ordentligt och vi alla var riktigt nöjda med den lilla turen. 

Här är vi i Sant Elm, en liten by med härlig strand. Valle med kryckan har opererat korsbandet och brorsan har gummisnoddar i käften för att hans käke ska läka korrekt. Vad sjutton sker när jag inte är hemma och kan ta hand om dem?? Och vad de gör för poser kan jag heller inte svara på...

Efter flera besök på Mallorca var det äntligen dags för oss att testa öns specialité, ensaimadan. Det är som en bördigare variant av en croissant som man strör socker på. Smakade inte speciellt mycket men det hör ju till att testa de lokala produkterna. Jag köpte faktiskt med mig en sån här tillbaka till Málaga som jag ska ge till mina kollegor på kontoret nu när jag kommer dit!

Här ordnade vi utomhusbio en kväll och såg på Frost, jättemysig film ju!

Utforskade en till stad(snart har vi väl inga fler att utforska?!) nämligen Port de Andratx.