Med osäkra steg mot toppen

Mixen av rädsla, mod och adrenalin är det som gör det så spännande att kasta sig ut från en bro, paddla i vilda forsar och anta naturens utmaningar. Esther Alenius minns sitt första äventyr som blev starten på upplevelsejakten. 

Blodet kikar fram genom rivsåren på vaderna, och på ryggen har svetten torkat in i linnet sedan länge. Blod, svett och tårar sägs vara det som krävs för att komma dit man vill, och mycket riktigt har det tagit oss i mål. Här, på toppen av San Antón, får musklerna äntligen vila, strupen får sig en rejäl dusch av småljummet vatten och vinden uppe på höjden svalkar härligt. Framför mig ligger det oändliga Medelhavet, med Málagas förorter mellan oss. På andra sidan väntar motsatsen. Där vilar nämligen orörda böljor av skogsklädda berg, i total hemlighet från storstadsnissarna nere på shoppinggatan. Majonäsens doft letar sig in i min näsa och även om jag inte tycker om den smeten, är det ljuvligt att ta en första tugga av våra medköpta baguetter. På ett klippblock en bit ifrån oss andra sitter killen som alltid röker på och tar sig en segerjoint. Han säger att han är i paradiset. 

Tre timmar tidigare är jag den nya tjejen på den spanska språkskolan, som bara varit där i två dagar. I förbifarten undrar det främmande gänget om jag vill följa med och bestiga ett berg. Bestiga ett berg!? Rörd av deras vilja att få in mig i gruppen snörar jag på mig Nike-skorna och greppar en vattenflaska. Hur sjutton ska detta gå? 

Vägen dit går med toppen som sikte. När stigarna tar slut är det bara att fortsätta uppåt. Vi trycker oss mot bergsväggar, hittar en grotta, river sönder benen på de snåriga buskarna och tar täta vattenpauser när andhämtningen blir för tung. Känslan av att vara på äventyr utan en utstakad stig är fantastiskt spännande. Att vi spanskaelever skulle prata spanska med varandra är bara dumma förväntningar från mig. Här går snacket på holländska, svenska och engelska, och under de två timmar det tar att vandra uppåt har vi gott om tid att lära känna varandra, och utan bacillskräck skicka runt vattenflaskorna mellan oss. 

Väl på toppen sprider sig lyckoruset bland oss. Att det bara är ett obetydligt litet berg som ingen känner till, valt av oss av slumpen, har ingen betydelse. Känslan av att ha klarat av en utmaning sätter sig hårt i mig. Det är den känslan som senare senare får mig att hoppa bungy jump, att bergsklättra och drömma om att bestiga vulkaner. När jag ligger och hämtar andan i solens ljumna strålar har jag ingen aning om att det momentet är starten på en fantastisk gemenskap, och på min äventyrslusta. Mitt första äventyr är nästan avklarat. Nu återstår bara vägen ner. Och vägen upp igen.

 

Välförtjänt avslappning på toppen.

En lek med kameran

Jag har börjat förstå mig på världen av funktioner som döljer sig i en liten kamera. Ni ska inte tro att det är lätt. Vilket ljus man får i bilden beror på flera olika värden, som arbetar ihop och ska höjas och sänkas och vara i rätt förhållande till varandra. Och så mycket ljus det behövs! Dessa bilder jag tog på Musse på diskbänken togs med alla lampor på full styrka i köket, och ficklampan på mobilen två decimeter ifrån honom. Och faktiskt ser man alla detaljer i pälsen trots att den är så mörk. Katter rör också på sig så satans snabbt, så där fick jag testa att kontrollera slutartiden, så att bilden tas så snabbt att det inte blir suddigt. Och då krävs ännu mer ljus! Men det jag ser mest resultat av(och därav blir den roligaste funktionen) är att ställa in bländaren - det är så man får olika skärpedjup i bilden. Det är det ni ser som en suddig bakgrund på många av bilderna.

Med det dåliga dagsljuset som kommer in en dag i november är det svårt att få Musse att se ut som annat än en svart klump. Men genom att testa mig fram bland funktionerna blev det faktiskt katten som sticker ut ur bakgrunden istället för att han försvinner i ett mörker.

Äntligen tisdag!

Så är dagen äntligen här. Efter förvånansvärt mycket att stå i har jag äntligen en lugn dag hemma i soffan. Det var dagar som denna jag trodde skulle bli mitt liv här hemma i Stockholm efter Spanien, men jag har ju redan fått ett nytt jobb. Igår på introduktionen fick vi lära oss en massa om hur Ikea fungerar. Vi fick också våra scheman för julpassen, och till min glädje har jag inte bara fått tid i kassan, utan också vid entrén och i barnlandet. Variation är det jag gillar! Men först lite relax, tack! Så idag väntar en dag i soffan med katten bredvid mig och en tidning i min hand. Ikväll ska jag och Sandra gå ut och äta, och kanske får jag besök från England i helgen. Inte så tokigt!

Det är mycket nu

Min hjärna är lite mosig just nu. Två intensiva dagar har avverkats på Vagabonds reseskrivarkurs. Här har vi fått lära oss vad ett bra resereportage ska innehålla, hur en frilansjournalist arbetar och så fick vi en inblick i resefotografi. Det var naturligtvis häftigt att få höra om allt detta från de som faktiskt bygger tidningen Vagabond varje månad, från de som faktiskt är experter på detta. Väldigt spännande dagar som absolut inspirerar till ett framtida liv som resereporter. En journalist och fotograf som föreläste visade bild efter bild på människor från exotiska platser och jag kan bara drömma om att bocka av alla de länder som hon fått chansen att besöka. Nu längtar jag efter nästa resa där jag vill ta chansen att testa mina nya kunskaper. Men fast hemma vid mitt skrivbord nöjer jag mig med ett bra tips som vi fick av redaktörerna - TT-Språket. Trots att jag gick gymnasium med media- och journalistikprofil fick jag aldrig höra om TT-Språket, som tydligen fungerar lite som en ordbibel för journalister. Där har man svart på vitt hur det ska vara med skiljetecken, vilka ord som ofta blandas ihop och hur man ska förhålla sig till förkortningar och namn. Dessutom vill jag läsa mer om det gyllene snittet och kanske, kanske, testa att förstå mig på inställningarna på kameran. Men först står nästa kurs på schemat. Imorgon bitti ska jag vara på IKEA för att ta emot min gula uniform och få en introduktion till mitt kommande arbete. Mer hjärnmos på g.

Från ett liv till ett annat

Farväl Spanien och solen...

Dagarna rullar på och jag har redan varit hemma i fem dagar. Faktiskt känner jag mig redan hemmastadd. Hittills har jag hunnit med att träffa Malin, vara på arbetsintervju på IKEA, shoppat i våra svenska butiker, fått en Iphone 6 och dessutom råkat tappa den i golvet och lämnat in den på lagning. Här hemma är fokus på att gå igenom alla lådor och hyllor och rensa ut allt som jag inte behöver. En fördel med att vara borta så länge är att du ser på dina saker med nya ögon och kan med bestämts tag välja bort de t-shirts som du faktiskt glömt att du ens ägde. Jag tvättar, fixar och sätter upp planscher på väggen. Än så länge har jag hållit mig sysselsatt, och ikväll kommer min kära släkt hit för att fira min födelsedag. Men sen kommer det jag fasat för.

Sen kommer den där första veckan med tusen saker att göra vara över. Jag kommer gå upp sent, med lite huvudvärk för att jag dragit ut på morgonen för länge, hasa mig ut i kylan med en långsam hund i kopplet, titta på TV, vara för lat för att åka in till stan, vara för lat för att duscha om jag ändå bara ska vara hemma i soffan hela dagen. Det kommer vara mörkt, kallt och BLÖTT överallt. Inte ens när det är som ljusast når det upp till ljusnivån i Málaga. Dessutom har jag två vänner här i stan att umgås med. Eller kanske en. Resten har flytt Stockholm och nu väntar jag en tid av ensamhet och rotlöshet. Som jag fick frågan på IKEA-intervjun "men kommer du klara att vara hemma i Sverige i tre år nu då?" Ja ni, det är frågan! Hemma i detta land där alla tror de är så himla coola och svala och klär sig som Loreen, har konstiga hipsterluggar. Här tycker jag det är jobbigt att be om att få passera när jag ska lämna tunnelbanan, medan jag kände mig helt bekväm på bussen till Fuengirola. 

Det blir en omställning från ljus och värme, umgänge dygnet runt och att ha en anledning att vakna upp, till att förlora allt det och bli en soffpotatis. Men jag har ändå försökt råda bot på det redan innan jag kom hem. I helgen ska jag på en fantastiskt inspirerande kurs, jag kanske får ett nytt jobb till nästa vecka, och sen börjar förmodligen vuxenlivet med studier i januari. Det blir bra, men samtidigt känns det konstigt att acceptera verkligheten och helt enkelt nöja sig med mindre. This is it nu. 

Fritt fram på flygen

Ni har redan sett nyheten om att mobilanvändande kan börja tillåtas i luften igen. Idag kom också information om en ny brittisk uppfinning som ska göra att vi slipper hälla över våra krämer i 100 ml-förpackningar, och helt enkelt slopa vätskebegränsningarna. Med hjälp av laser kan maskinen scanna innehållet i flaskor utan att behöva öppna dem, och den kan till och med gå igenom metall. Just nu testas den på 65 flygplatser i Europa och Australien, och med tanke på att den redan belönats med Storbritanniens främsta ingenjörspris får jag gissa att regeln snart är ett minne blott.

Säsongen 2014 i Málaga

1. Jag och Tiia vid toppen av kabinbanan. 2. Jag och Markku redo att ge drömservice på hotellet. 3. Mina största fans från Norge. 4. På en sötis i Marocko. 5. Firar Norges nationaldag. 

1. Jake & Sean när vi var på fotbollsmatch i Málaga. 2. Mina söta damer Annicka och Tiia, och jag. 3. I La Mezquita i Córdoba. 4. Mamma i Gibraltar. 5. Gibraltarapa. 6. Jag firar min födelsedag på stranden i Pedregalejo.  

1. På kontoret. 2. Firar Virgen del Carmen på stranden. 3. I Marocko. 4. En söt gäst ville ta bild med mig på midsommarafton. 5. Lyckan när det försenade bagaget kom! 6. Minidisco. 

1. Fick se ett av mina favoritdjur, zebror. 2. Luna Mora-firande i bergsbyn Guaro. 3. Malin på besök! 4. Utekväll med Sean och Tom. 5. Jonte och jag i Puerto Banús. 6. Den mäktiga bron i Ronda.  

1. Midnattsdopp under det spanska midsommarfirandet. 2. Jag och Tiia på midsommarafton. 3. Alhambrapalatset. 4. Rondas dramatiska ravin. 5. Smurfbyn Júzcar med alla söta, blå hus. 6. Jag och Tiia på utflykt till den fina krokodilparken.  

1. Sara på besök, här i Mijas. 2. Guide-Esther på arbete i djurparken. 3. Midsommarfirande på hotellet med dans runt palmen. 4. Påskfirande i Málaga. 5. Mysdag på stranden. 6. Feria de Málaga!

1. Apatack i Gibraltar på min söta gäst från Norge. 2. En söt pojke under påskfirandet. 3. Jag fick en penna av den norska gästen på bild 1 som tack för min service. 4. Sean och Danny tog över vår servicedisk. 5. Jag och Tiia på arbete. 

En blandad kompott där ni ser hur min säsong sett ut. Härliga tider. Att få arbeta ute i världen, leva i solen och umgås med fina människor är ett privilegium. Jag skulle uppmuntra alla som är sugna att bli guider. 

Teamphotos!

Så kom äntligen teambilderna vi tog i augusti! Det har vi sett fram emot länge. Tyvärr valde väderguden att ge oss moln när det annars bara är blå himmel, och trots saknaden av solsken var ljuset så starkt att jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Så tyvärr fick jag inga jättefina bilder på mig, men däremot ett par härliga och roliga bilder på teamet! Vi fotade i det vackra slottet Colomares i Benalmádena.

Svårt att hålla balansen på hala stenar och vilda vågor!