onsdag 18 juni 2014

Med telefonen klistrad mot örat


Telefonen ringde på kontoret och på andra sidan meddelande receptionen att de sista väskorna hade kommit. Tjoandes och skuttandes rusade vi ner och gladdes åt det. SÅ härligt att äntligen kunna meddela allihopa att de sista väskorna äntligen var på plats. Jag har försökt ringa bagagekontoret i sju timmar idag utan svar - snacka om frustrerande! Så nu är det en riktig lättnad. Men nu uppstår frågan om de behöver betala övervikt eftersom de behövt shoppa så mycket här på plats... 

Samtidigt ska ett par gäster åka hem tidigare än planerat så de ska ha ändrad transfer och få hjälp med biljetter. Jag skulle fixa med en hyrbil, hjälpa en söt dam som råkat tvätta sina vita byxor så de blivit gula och ringa våra lägenhetsägare för att få hjälp med problem i lägenheterna. Och samtidigt konstant försöka nå bagageservicen eftersom väskorna kom först på kvällen. När allt var frid och fröjd ett tag ringde servicetelefonen och vi fick ett stort problem med en mobil som olyckligt not hamnat i poolen och nu inte vaknar till liv. Ord står mot ord och vem är villig att betala 6000 kronor? Det återstår att se. Väl hemma ringer servicetelefonen igen och nu är det en gäst som har värmeutslag och behöver träffa en doktor. Så imorgon ska jag alltså komma ihåg att prata med badvakten för vittnesmål, ordna så att läkaren svänger förbi den sjuka gästen, och boka simskola åt dem också., utöver det som redan står på schemat. Plötsligt börjar jag förstå vad våra väsksaknande gäster menat när de sagt att det känns som att huvudet ska sprängas. Men det är kul ska ni veta! Idag jobbade jag en timme övertid utan att ens titta på klockan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar